Den tysta världen

Främmande ubåtar på svenskt territorialhav har rapporterats under hela perioden av det s.k. Kalla kriget. Redan i början av 1950-talet talades det om sovjetiska miniubåtar. Miniubåtar som var en vidareutveckling av motsvarande tyska från VK II. För att placera händelserna på Gåsefjärden och Hårsfjärden i ett större tidssammanhang har nedanstående sammanställning av ett antal ubåtskränkningar gjorts. Listan kan göras längre, såväl före 1962 som efter 1988.

VAR och VAD
• 1962 GOTLAND Jagarflottiljen övar norr om Fårö. (Sverige genomförde prov med en ny sjörobot avsedd för jagarna Halland och Småland.)

• 1966 VÄSTKUSTEN Ubåtsjakt på Västkusten, som pågick i två veckor. (Ny regional ledningsorganisation övade för första gången.)

• 1969 NORRLANDSKUSTEN KFÖ-69. Hydrofonkontakt med ubåt. (Sverige genomförde krigsförbandsövning.)

• 1974 GOTLAND Jagarflottiljen fick efter övning utanför Sandhamn rapport från Kustbevakningen om siktad ubåt. Jagaren Halland beordrades till Kappelhamnsviken. Kontakt erhölls men förlorades då ubåten satte kurs ut från svenskt territorium.

• 1976 DANZIGER GATT KFÖ inom ÖrlBO. Vid tiotiden rapporterar SIS kompaniet Sovjetisk X-bandsradar typ SNOOP PLATE. (Sverige genomförd krigsförbandsövning.)

• 1980 SYD BLEKINGE Jagaren Halland får, efter genomförd artilleriskjutning, kontakt med främmande ubåt. Halland avvisade ubåten genom att signalera med fyra knallskott (internationell signal). Ubåten girade emellertid runt och trängde ånyo in på svenskt vatten. Förnyad insats gjordes och en sjunkbomb fälldes. En hydrofonboj av sovjetisk tillverkning påträffades.

• 1980 HUVUDSKÄR — UTÖ HMS Ajax observerade främmande ubåt under dykning. Ajax befann sig strax söder om Huvudskär när bryggpersonalen på ca 300 meters avstånd såg masterna på ubåten under ca 15 sekunder. Det karaktäristiska (korgliknande) snorkelhuvudet på ubåtar typ Whiskey observerades tydligt. Helikoptrar, ubåtar, minröjningsfartyg och bevakningsbåtar ingår i ubåtsjakten. ÖB beordrar snabbrustning av jagaren Halland. Helikoptrar har ånyo fått kontakt med en ubåt och leder in Halland för anfall. Halland insätter stridsladdad antiubåtsraket mot ubåten på 800 meters avstånd. Därefter förloras kontakten med ubåten. Den 6 oktober avblåses ubåtsjakten som då pågått i 20 dygn. (Hemliga prov genomfördes i området. Dessa avbröts.)

• 1981 GÅSEFJÄRDEN Den sovjetiska ubåten S-363 (U 137) på grund. (Prov med målsökande ubåtsjakttorped pågick i området.)

• 1982 HÅRSFJÄRDEN Sista veckan i september observerades ett periskop vid Södermöja och indikationer erhålls från Sandhamn och Hårsfjärden.

• 1983 SUNDSVALL Främmande ubåt passerade Södra Kvarken den 23 april. Den 27 april observerades periskop och överdelen av en ubåt.

• 1988 HÄVRINGE Egna ubåtar erhöll kontakt med främmande ubåt (ar) utanför Huvudskär.

Att händelserna ”före” Gåsefjärden inte rönt samma uppmärksamhet beror med all säkerhet på att ”bevisen” inte ansågs trovärdiga (talan i egen sak, s.k. budgetubåtar) och att en acceptans skulle framtvinga ökat anslag till flottan eller minskning av andra delar inom försvaret.

Territorialhav är den del av en stats sjöterritorium som ligger utanför de baslinjer som avgränsar statens inre vatten. Yttre gränsen för territorialhav kan folkrättsligt inte läggas längre ut än 12 nautiska mil från baslinjerna. Under 200 år hävdade Sverige ett territorialhav på fyra nautiska mil. Sedan 1979 hävdar Sverige ett territorialhav med 12 nautiska mils bredd (22 224 m). Utländska fartyg har i princip rätt till oskadlig genomfart av en stats territorialhav.

Oskadlig genomfart är i folkrätten erkänd rättighet för främst örlogsfartyg och handelsfartyg att färdas genom en annan stats territorialhav. Rättigheten gäller således inte i en stats inre vatten, där tillstånd alltid krävs. För att genomfarten skall kunna betecknas som oskadlig krävs att den inte innefattar militär eller annan verksamhet som hotar kuststatens säkerhet, integritet eller marina miljö. Genomfart som kombineras med olaga fiske är inte oskadlig. Vad gäller ubåtar anses genomfarten oskadlig endast om de förflyttar sig i ytläge och med hissad flagga.

Som följd av kränkningarna genomfördes studier av och förändringar i aktuella planer. Vid Försvarsstabens programavdelning, där jag tjänstgjorde, utarbetade jag Överbefälhavarens förslag i FB 82 till förstärkning av ubåtsskyddet med ursprung i 1978 års Försvarskommittés slutbetänkande och regeringens proposition . Förstärkningarna uppgick till blygsamma 40 miljoner kronor per år. ”Förmågan att övervaka och ingripa såväl mot ytfartyg som ubåtar inom sjöterritoriet skall förbättras”. Trots denna prioritering var det svårt att få förstärkningen prolongerad till nästkommande försvarsbeslutsperiod.

Som chef för Marinstabens studieavdelning medverkade jag i utformningen av ubåtsskyddskommissionens förslag till förstärkning av ubåtsskyddet och ledde arbetet med ”CM funktionsplan ubåtsskydd” . Planen omarbetades i Försvarsstaben och redovisades som ”ÖB plan för ubåtsskyddets inriktning” . Varför detta genomfördes är oklart, då det i sak inte gjordes någon förändring av inriktningen.

I maj 1987 beordrade Överbefälhavaren en ny studie avseende ubåtsskyddet. Som chef för Försvarsstabens studieavdelning ledde jag arbetet. Studien slutredovisades i maj 1988 . I denna studie föreslogs en stor mängd åtgärder bland annat ökade satsningar inom ubåtsskyddet samt förändringar i IKFN och arbetstidsregleringen. Med studien som grund utarbetades Överbefälhavarens förslag till ökad satsning inom funktionen som följd av ett regeringsbeslut 1988 01 07. Överbefälhavaren föreslog i februari 1988 förstärkning av ubåtsskyddet i två steg, som sammanlagt uppgick till 1 645 miljoner kronor motsvarande en förstärkning med ca 500 miljoner kronor per år . Regeringens beslut blev ett engångsbelopp på ca 750 miljoner kronor (dåtida prisläge). Samma studie utgjorde också grund till den delrapport som utarbetades vid Fst/Stud som underlag inför FB 91 .

Herman Fältström, Tidskrift i Sjöväsendet nr 1/2007

Comments are closed.