1 Allmänt
Rubricerad bok har skrivits mer än 25 år i efterhand, baserad på bristfälliga handlingar enl. förf. själv. Dessutom var förf. inte ens i Sverige vid händelserna som beskrivs. Det hade väl också varit på sin plats för honom att intervjua de centrala aktörerna. Jag har i vilket fall inte hört av M.M. alls.
Det kan naturligtvis bero på att han hyser särskilt stort agg mot militärer. I boken vädrar han således sin uttalat negativa syn på militärer (ex militärattachéer) och väver ihop den med sin politiska grundsyn i form av bilden av motsättningar mellan nutida hattar och mössor. Därmed står det fullt klart att boken är tillkommen i ett politiskt syfte, vilket sätter ned dess värde i historiskt vetenskapliga perspektiv. Lika litet som vi på 1980-talet behövde splittring i försvaret av vårt land, lika litet är vi betjänta av konspirationsteorier i dag.
Nu har ubåtskränkningarna varit föremål för återkommande offentliga undersökningar av olika kommissioner och M.M. har ju deltagit i den senaste som sekreterare. Han lyckades tydligen inte övertyga vare sig utredaren eller de övriga medarbetarna om sina konspirationsteorier. Han desavouerar därmed dessa mycket mera trovärdiga personer.
Utöver utredningarna finns det mängder av vittnesmål som M.M. inte låtsas om eller misstolkar. ÖB Lennart Ljungs dagbok är ett exempel. Min bok (Från Periskop och Brygga) är ett annat. För kommande forskning är det självklart att allt ska fram och bilda underlag för den riktiga beskrivningen och inte böcker i politiska syften. Inom Försvarsmakten ser man inget hellre än ett gott samarbete med Utrikesförvaltningen för landets bästa. Men när man läser boken undrar man.
2. Korta kommentarer till några viktiga sakfrågor (Med hänvisningar till M.M. bok)
2.1 Att genomföra skydd av territoriet med dåtida medel och regler.
M.M. visar total oförståelse för svårigheterna att inom givna regler, både internationella och svenska bedriva ett verkningsfullt skydd för vårt territorium. Regelverkets centralord ”att tvinga upp” kränkande ubåt gav inte rätt till ”krigiska” insatser. Det gäller såväl sjunkbombinsatser (sid 87) som påståendet att våra ubåtar skulle kunna delta och ”tvinga upp” en kränkande ubåt (bl a sid 86). Förf. okunskap och bristande medvetande om vår situation 1982 är mycket tydlig.
- man tycker att en diplomat ska ha förståelse för internationellt fastställda, graderade insatser. Ett femtiotal sjunkbomber från vår sida var mycket kraftfullt!
- okunskapen om avstånden i Stockholms skärgård märks tydligast i påståendet (sid 80) att ” en liten miniubåt tog sig ut” – från Stockholms hamn till Hårsfjärden på några timmar. Varken fart eller uthållighet ger möjlighet till detta.
- Jag verkade helt inom ramen för ÖB – beslut (sid 87) och reglementen, och tog inget direkt befäl.
- ingen magnetisk sändare var någonsin fäst på en kränkande ubåt (sid 87). Det är en klart felaktig uppgift av M.M.
- varken de svenska ubåtarna eller amerikanarna hade förmåga att hydroakustiskt följa främmande ubåtar i de svenska skärgårdarna (sådana uppgifter härrör från Atlanten).
- att använda stora tunga minor i given situation är att sträcka reglerna väldigt långt, allrahelst som deras tillförlitlighet visade brister (sid 88 och 90). Många ”hetsade på” det är riktigt. Att vara ”trigger happy” var lätt, att vara säkerhetsansvarig var betydligt svårare.
2.2 ”Hur svenska folket fördes bakom ljuset”
- Det långa loppet
Under andra världskriget utsattes Sverige för många regelvidriga kränkningar av sovjetiska ubåtar med ty åtföljande sänkningar och förluster av männisoliv. Under det följande kalla kriget verkade försvarsmakten naturligtvis på uppdrag av svenska folket. Ibland brände det till, ibland var det lugnare. Återkommande kom det in rapporter om Ubåtskränkningar. Många svenskar utefter kusterna var på sin vakt, men de t o m hånades när de rapporterade ubåtskränkningar. Att såsom M.M. ifrågasätta allmänhetens förmåga till urskillning och sans (sid 188) är i stället hans sätt att föra dem bakom ljuset.
- De många optiska observationerna
I rapporten från Ubåtskommissionen 1995 sägs att FM ”behandling av observationerna i regel genomförts på ansvarigt sätt” Det går knappast att hävda att det var att föra svenska folket bakom ljuset, allrahelst som experten på mänsklig varseblivning professor Gudmund Smith uttalat att flera observationer är fullt trovärdiga och kan ligga till grund för uttalande om att Sverige kränkts av främmande ubåtar, och de kunde inte vara västliga gång efter gång.
2.3. Synpunkter
Det finns mängder av fel, t o m lögner, övertolkningar och försåtliga ordvändningar i M.M. bok . Flera ”som var med” kommer att peka på dem i vår bank med bemötanden så att den oberoende forskningen i ärendet får en riktig bild av ubåtskränkningarna. Det är många med mig som inte kan låta M.M. konspirationsteoretiska och falsifierade drapa stå oemotsagd. Om inte det görs så skulle det just vara att föra det svenska folket bakom ljuset. En amsaga är en amsaga om än i försåtliga läglar.
Stockholm den 15/5 2009
Bror Stefenson
Amiral, fd Försvarsstabschef och MBÖ
Det finns bara ett trovärdigt sätt att bemöta felaktigheter på och det är med fakta och källhänvisning. Fakta ska redovisas på ett sätt som möjliggör någon form av efterkontroll/analys. Att bara säga något och hänvisa till en eller flera utredningar eller vad någon till synes initierad sagt, räcker inte. Det blir mest en strid om vem som ska verka mest trovärdig. Tro mig, uppfylls inte dessa kriterier så kommer debatten ALLTID stå o stampa o komma ingenvart.
Jag har nu läst ”I mörka vatten”, först får jag beklaga att jag köpte boken och inte lånade den.
Jag är ganska förvånad att en person som varit medlem av ubåtsutredning 2001 ger en sådan bild av händelserna.
Jag tänker inte ägna mig åt att diskutera felaktigheter, utlämnande av fakta eller uttryck som ” det är fastställt att …” utan mer sikta in mig på syftet med boken.
Varför flyter den upp nu som ett stinkande kadaver ur det mörka vattnet?
Är det en maskirovka? Det skulle man kanske kunna tro, författarens vistelsetid i Sovjetunionen skulle säkert vara intressant vid en personkontroll.
Ledtrådarna är tydliga, syftet är illa dolt. Ingressen är skriven av Rolf Ekéus som har erkänt goda s-kontakter och ordförande för SIPRI, ett känt duvslag inom olivkvistkotteriet. Mankell som skrivit förordet är en gammal, god, socialdemokratisk predikant.
Citat ”ett politiskt ansvar låg högt oss Carl Bildt”. Detta räcker för att förstå bokens syfte, en flytmina som ska driva mot utrikesministern och den borgerliga regeringen. Det historiska händelseförloppet är tyvärr ointressant och genom att rida på de senaste årens sanningsförvanskning som Borgnäs inledde försöker man skapa medel att komma åt den sittande regeringen.
Alla vet att flytminor är ett trubbigt vapen som kan driva ditt opionen för dem, om ny fakta kommer blir offentlig så kommer nog vissa debattörer ångra dessa spekulativa uttalanden.
Jag är beklämd över att de som deltog och offrat mycket under ubåtseran knyter förmodligen näven i fickan i frustation.
ok, boken gav inte den förväntade debatten d.v.s. attack mot sittande regering så nu mobiliseras den andra vågen.
Henning Mankell skriver nu en bok på samma tema med Wallander, eftersom dessa böcker filmas och ses av en stor publik så kommer historierevisionismen etableras fast i svenska folkets medvetande.
http://www.dn.se/dnbok/henning-mankell-1.932154
Gunnar Wall skriver samma svammel i Internationalen
http://www.internationalen.se/2009/07/10/ubatsutredare-anklagar-militaren-ljog-och-formade-utrikespolitiken/
Tyvärr börjar detta likna en organiserad kampanj där företrädare från vänster desperat försöker underhålla en brasa som aldrig tagits sig.
Nog är det väl fler än jag som ser sammanhanget?
Kanske bloggägaren vill kommentera detta med blogginlägg?
Jag hävdar som tidigare att detta har mycket lite med de faktiska händelserna att göra och därför kan inte detta bemötas genom att rabbla upp olika kränkningar som skett utan här handlar det om att driva fram dem som driver detta i ljuset så att själva det historiska skeendet separeras från blockpolitiken.
Så står hon där, U 137- med sin buk på svenskt territorium, inom ett militärt skyddsområde. Fullt synlig, även för kommunister. Men se den sick-sackkryssningen i smala farleder bland öar, kobbar och skär, den kan bortförklaras. Av Sovjetunionen och även av diktaturens vänner.