Kommentarer till DN artiklar

Göran R. Wallén 2009-07-05

Är det inte märkligt, att så fort journalister, författare och andra skribenter skriver sensationella böcker och artiklar om 1980-talets ubåtskränkningar, presenterar man – utan vare sig sakkunskap eller konkreta bevis – de mest häpnadsväckande påståenden och hypoteser? Nu sällar sig DN:s förre chefredaktör till denna skara av fantasifulla ”tyckare”, bland vilka finns Olle Alsén, Ingemar Myhrberg, Anders Hasselbohm och Ola Tunander, för att nämna några. Andra finns i den s k Medborgargruppen. Påståendena går ut på att det över huvud ej förekommit några ubåtskränkningar eller att det huvudsakligen varit väst-ubåtar som genomförde kränkningarna. Dessutom hävdas det att höga marina chefer fört statsmakterna och svenska folket bakom ljuset.

Eftersom främmande undervattensverksamhet av många upplevs som både spännande, fantasieggande och lite skrämmande har diverse rykten och obestyrkta påståenden uppstått. Dessa har sedan massmedia i många fall okritiskt fört vidare. För att klarlägga sakförhållandena tillsatte regeringen 1995 Ubåtskommissionen, som bestod av fem vetenskapsmän med professor Hans G. Forsberg som ordförande. I sitt betänkande (SOU 1995:135) rätar kommissionen ut många frågetecken. Det rekommenderas för läsning.

Efter de sensationella TV-programmen på våren 2000, i vilka påstods att USA stod bakom vissa av ubåtsintrången, fick den just avgångne Washington-ambassadören Rolf Ekéus regeringens uppdrag att granska hur regeringen och myndigheterna hanterat ubåtsincidenterna. Som huvudsekreterare utsågs ambassadören Mathias Mossberg. Efter det att utredningen arbetat några månader kallades jag som militär expert. I betänkandet (SOU 2001:85) vederläggs ett antal av de grundlösa rykten som förekommit. Regeringens förhoppning var möjligen att denna utredning skulle innebära ett slut på ubåtsdiskussionerna. Berlinmuren hade ju fallit.

Så blev det inte. En vecka efter det att betänkandet överlämnats till försvarsminister Björn von Sydow utkom Ola Tunander, som inledningsvis var utredningsmannens ende medarbetare, med en bok om Hårsfjärden. I denna utpekade författaren amiralerna Per Rudberg och Bror Stefenson närmast som landsförrädare; de hade samarbetat med väst och tillåtit att en kränkande ubåt sluppit ut.

Hösten 2007 blossade ubåtsdebatten upp igen. De två kungliga akademierna Örlogsmannasällskapet (KÖMS) och Krigsvetenskapsakademin tillsammans med Försvarshögskolan genomförde i januari 2008 ett seminarium, vid vilket ett antal rykten och påståenden kunde avföras som grundlösa. Detta leddes av professor Kent Zetterberg. Se forskningsprojektet Försvaret och kalla kriget (FOKK) publikation nr 15.

Nyligen har Mathias Mossberg sällat sig till skaran av ”tyckare” i ubåtsfrågan genom boken ”I mörka vatten”, vilken Svante Nycander läst och kommenterat på DN:s debattsida. Han har uppenbarligen okritiskt accepterat och ställt sig bakom Mossbergs påståenden. Eftersom Mossberg var huvudsekreterare i ubåtsutredningen kan han knappast hävda okunskap eller ”god tro” som grund för sina påståenden, vilka i flera fall går på tvärs mot vad som står i utredningens betänkande. Som militär expert i utredningen kan jag inte annat än häpna över hur en ambassadör och tidigare huvudsekreterare kan handskas så vårdslöst med sanningen som Mossberg gjort i sin bok. I senaste numret av Tidskrift i Sjöväsendet (TiS 2009:2) har jag därför sett mig nödsakad att i en längre artikel bemöta Mossberg och redovisa de korrekta sakförhållandena. Denna artikel kommer i närtid att finnas på KÖMS hemsida (www.koms.se).

Att, som Svante Nicander skriver i sin artikel, anta att ”höga militärer undanhöll regeringen bevisning av vikt för de frågor som skulle utredas”, är närmast kränkande och baseras på osanna eller ogrundade uppgifter.

Göran R. Wallén
Konteramiral (PA)

Comments are closed.